Multi-tasking Terrifying Threats

Läst ut.

Måndag: Haruki Murakami läsning, Norwegian Wood, mys i soffa.

Tisdag: Middag hos far.

Onsdag: Fika på Le Pain Francais med Emma och sen Hagbion med Emma där vi såg En kvinna i slips eller liknande namn.

Torsdag: Fika på Le Pain Francais med Julia och en tur runt i staden.

Fredag: Hetsätning av Digestive. Skogspromenad i min underbara ensamhet och Idol och kass film på 1an som hette Atonement.

Lördag: Träffa far en snabbis. Manifestation mot våldet i Göteborg och fina sånger och tal om Pelle från Sandra och Mirre. Vinkväll med Ems, Mp och Julia som ebbade ut i samtal om föräldrar och relationer. Fortsättning av kvällen på lokalfest där Julias systers pojkväns kompis fyllde år. Fyllekäk på Mcdonalds med Björn bestående av veggieburgers. Vilja bada, inte vilja bada. Dröm om Aids-noja.

Söndag: Pizza och Sherlock Holmes, äppelkaka med vaniljsglass och Gossip Girl.

Gömmer klockan under kudden för att undslippa tidens tickande existens som bara rör sig frammåt i en ström av medvetandets uppfattning klättrar jag inte uppför träden då även dem är ändliga och allt som en gång var kommer aldrig igen även om livets upprepanden framställs i olika konstellationer i olika sammanhang vid olika tidpunkter där jag påminns om det förflutna mitt minne fortfarande kan frammana som bubblor i en gigantiskt såpbubbla sträcker jag mina händer efter delarna i mitt inre jag försöker återsamla så att jag kan bli fullständig men man har bara så många händer vilket gör det till en omöjlighet att känna mig hel när mörkret fördunklar och lägger sig som en matta över ljusets strålar och ensamheten tränger sig på med sin violinspelande melankoli som vi alla trånar efter men inte kan stå ut med.

"Folk ropade på revolutionära förändringar - och det kändes som om de var möjliga. Men de förändringarna som kom till stånd var meningslösa kulisser. Jag levde dag efter dag praktiskt taget utan att se upp, mina ögon var fästade på det enorma träsk som bredde ut sig i all oändlighet framför mig. Jag satte ner högerfoten, lyfte upp den vänstra, satte ner vänster foten, lyfte den högra. Jag var aldrig riktigt säker på att jag var på väg i rätt riktning. Jag visste bara att jag måste röra mig frammåt ett steg i taget."

Kort summering av förra helgen:

Onsdags: Var och såg Fisses band Waisted Saints spela. Fick en armbåge i magen på dansgolvet. Hade intressant samtal med Djävulen(Markus) och Simon. Diskuterade med Simon om att plugga upp delkursen i Logik.




Torsdags: Slutet på Jazzhuset. Gratis inträde på grund av releasefest. Träffade någon konstbrud vilkens visitkort jag har i plånboken och först trodde att jag raggade på. Fick upp vegetariandebatt med en snygg brud och idiotkille inne i rökrummet. Bruden var övertygad om att killen tillslut skulle inse sambanden till att det är moraliskt fel att äta kött och jag försökte övertyga bruden om att han inte lyssnade för fem öre. Gick hem i 10 cm klackar då spårvagnen slutat gå. Var paranoid över att bli överfallen efter att ha passerat korsvägen.

Fredags: Var på 28+ och åt med mamma. Blev tillfrågad hur pass mycket vegetarian jag var (ifall jag åt fisk) då jag frågade om de kunde smiska ihop något vegetariskt när menyn endast bestod av fisk- och kötträtter. Tyckte det var komiskt att de presenterade maten på ett så propert sätt och att det fanns ett bestick som var till för att man skulle kunna fiska upp den sista såsen eller resten på tallriken istället för att slicka tallriken ren. En kypare tyckte det var roligt att presentera vårlöken på min tallrik som höstlök då nu hösten är annalkad. Min rätt bestod av blomkål tillagad på olika sätt, svamp och 'höstlök'. Efterrätten jag beställde var chokladpanache, tahitivaniljglass och hallon, även några små kulor i choklad som var väldigt goda. 28+ vitt vin. Notan var hög. Jag fick inte sätta på mig min jacka själv på vägen ut, utan fick hjälp med detta vilket fick mig att känna mig lite handikappad när jag inte var van vid ett sådant beteende.

Jag och mor på 28+.



Sedan drog jag med min mor till Nef där det var en gratis jazzkväll, hon ifrågasatte om musiken där verkligen var musik och jag drack Irish Coffee. Var imponerad över hur blandade åldrar det var, väl fördelat från 20 till 60, mycket trevligt. Vi hade ett mycket vuxet samtal om att jag hade vuxit upp.

Haket var nästa anhalt och där var det kareoke, hit följde inte mamma med. Jag träffade David och hans vänner. Fick en ny bekantskap som hette Chen, han bad mig göra en skiss utav honom efter jag hade visat mina skills i en mobilkamerabild. Han var rolig. Jag sjöng Heavens on Fire och Weak. Fick mycket beröm. Träffade Niklas, föredetta klasskamrat från gymnasiet, det var trevligt. Vi begav oss sedan till Yaki-Da där hans bandmedlem skulle vara, istället träffade vi ytterligare gymnasiekamrater, Sara och Oliver. Vi talade om våldsamma händelser i våra liv och dansade.

Lördag: Drog till Sockerbruket med Mr. D som sagt och såg A Scanner Darkly och Waking Life, fast i motsatt ordning. Hur jag hade hittat stället var genom ett sms från ett okänt nummer. Hade ingen aning först om vart vi skulle eller hur det skulle vara där. Bara att det skulle visas film och serveras vin, öl, kaffe, té. En gubbe på 50+ välkomnade oss och det verkade inte vara mer än 5 personer där, vilket det inte heller var. Sedan uppenbarar sig Ninja från TF och jag förstår helt plötsligt sammanhanget. Men det var trevligt och filmerna var bra. Efter flmerna var jag ganska seg och nykter och hade varit ute tre dagar i rad. Men jag lät inte det stoppa mig och drog hem till Björn där jag vägde mig och blev bjuden på öl. Björns första destination var RB där han hade lovat möta upp med Anna, men efter en lång stund av huttrande och tjuriga vakter så fick vi nog och Björn började springa mot en taxi och halkade framför taxibilen, haha, det var ganska komiskt. På Sticky mötte vi upp David och Viktorx2. Det var trevligt, samtal och dans. Efterfest inträffade hos Leri, lite oönskat kanske, men man får ju ställa upp. Iris skjöt mig med vattenpistol.

Söndag: Sushi- och Vem vet mestfestival hos Gustav.

Åh vad duktig jag är som orkade skriva allt det där.

I lördags var jag på Sockerbruket med babben Dario och såg Waking Life och A Scanner Darkly. Enligt mig är båda filmerna sevärda men Waking life måste jag nästan påstå vara den bästa film jag beskådat. Under filmens gång satt jag konstant och upprepade i mitt huvud att jag var tvungen att se den här filmen igen då jag tyckte att dialogen var så fruktansvärt reflekterande och drömsk. Den tog upp tankar som jag tänkt så många gånger tidigare men inte alls på samma sätt kunnat formulera lika väl som i filmen. Waking Life utspelar sig i en lucid dröm där huvudkaraktären vaknar till flera lucida drömmar efter varandra, alla dock sammankopplade. Mycket intressant.

Jag hittade iallafall denna film på Googles videos, så att se den tycker jag är ett måste! Dock är det dålig kvalité så jag skulle föreslå till att försöka få den i dess rätta kvalité på annat sätt då den är mycket konstnärligt intressant och vacker visuellt också.

Läst Orden av Sartre där han beskriver sin uppväxt och hur hans författarskap har tagit form. Lustiga beskrivningar om samspelet mellan barn och förälder såväl som morföräldrar. Behovet till beundran över sitt barnbarn beskrivs ironiskt. Hur vi formar en relation mellan skrift och språk beskrivs, om hur vi gestaltar närvaron i tillvaron. Etc.





"Min livsuppfattning, min karaktär och mitt rykte låg i de vuxnas händer; jag hade lärt mig att se mig själv med deras ögon; jag var ett barn, detta monstrum som de skapar med sin saknad. När de var frånvarande dröjde deras blickar kvar, inmängda i ljuset; jag hoppade och sprang i dessa blickar, de vidmakthöll min status av modellbarn och fortsatte att skänka mig mina leksaker och ett universum. I min näpna gulsfiskbål, i min lilla själ, snurrade tankarna runt; deras rörelser var synliga för alla; där fanns inga skumma vrår. Men ordlös, formlös, utan konsistens, utspädd i den oskuldsfulla klarheten svavade en genomskinlig visshet som fördärvade allt: jag var en hycklare." - Jean-Paul Sartre, Orden.

Smutskastade sopor slängs i säng med ditt förlorade hjärta

Kyla ligger som dimma över svettbeklädda lakan från fasade mardrömmar

Livnärandes på sockertablettsillusioner ser du vyer som inte existerar

Du suger i dig kärleksfull förvirring fråntaget ditt offer och utsöndrar hat

Katastrofala konsekvenser av irrationella handlingar välter över omgivningen och du famlar efter ett framåtskridande du negligerar

 

Tog äntligen upp gamla filosofiboken idag och läste om försokraterna. Tecknade även en bild med inspiration ifrån Demokritos. Tråkigt att man inte ser så bra med min mobilkamera.

Såg The Reader ikväll. Rörande sevärd film.



http://www.youtube.com/watch?v=sFd488Dg0KU

Helgen har varit givande.

I torsdags skulle jag träffa en viss person, men det blev inte av. Det irriterar mig något när planer inte blir av, mestadels eftersom jag inte planerar vidare mycket i mitt liv, då kan det ju vara trevligt om de planerna faktiskt blir av. Men sedan så var det egentligen tänkt att vi skulle dra till Café Berlin, men när vi väl kom dit så var alla bord redan upptagna, och då vi var ett ganska stort sällskap hade det inte riktigt gått att stå upp heller. Det resulterade iallafall i att vi drog till Sticky istället, vilket var trevligt. Dans och vin och konverserande.

I fredags så tänkte jag att jag skulle vakna bakis och dåsig, med tanke på gårdagens utgång, men så var inte fallet. Utan jag sken upp som en solstråle i sol och gjorde iordning en Sojaburgare med keso och avokadoröra, det kan vara det godaste som finns. Kvällens planer hade som vanligt inte blivit fastställda utan man vägde alternativen. Det slutade med att jag drog till Haket där David, Björn, Paula, Sebbe etc etc vistade sig. För där var det kareokekväll! Sjukt skoj, jag sjöng Just a Girl (No Doubt) och Paparazzi efter Björns önskemål. Komplimanger fick man allt. När det blev lite dött och man ine fick sjunga mer så ringde jag upp brudarna som var på en ny klubb som hetta Yaki-Da, där Shelta hade fest. Awesome var det. De tre våningarna var klädda i vardagsrum style och det fanns tre olika dansgolv, soul, electro/house och pop. Dansade i två timmar och begav mig därefter hemmåt. Lyckad kväll. Träffade även en gamla klasskamrater ifrån högstadiet där, Yasin, Mulle, och Isak. Pratade ganska mycket med Yasin som också skulle flytta till Malmö för att spela fotboll och leva lirarliv.

På lördagen blev det efter mycket om och men fest för Jesus och Dubstep på Röda Sten. Dubstep är så jävla awesome att dansa till. Även kvällsbad i natten.

Bla bla, det är så TRÅKIGT att skriva om vad man gjort, haha.

att skriva om mitt liv här. Man vill kanske inte berätta om allt knas som händer, i detalj. Hur personlig kan man vara egentligen utan att folk dömmer? Det är vad jag undrar. Folk gillar inte det okända, och egentligen diskuterar man inte alltför ofta saker på djupet. Människor kanske tycker det är läskigt att gå på djupet och är rädda för vad de ska finna där? Nä, jag vet inte. Det här kanske är en dålig idé, vi får se. (Jag har börjat rimma när jag pratar. Verkar vara någon trend jag har påbörjat. Inte medvetet, det bara blir så.)

Idag var jag och undersökte min dödliga status. Och med det menar jag förvrängda perceptioner om mitt tillstånd som människa i sjukhusvägar. Intrumenten räckte inte till så det blev det inte mycket av.

Kom försent till Ivy och hann endast diskutera resan till Malmö en del. Jag planerar att flytta till Malmö då jag har fått jobb där, ska jobba med mysteryshopping och personliga intervjuer. Allt känns ganska odefenitivt eftersom jag inte vet hur mycket jag kommer kunna jobba då arbetsledarna inte har kontroll över det utan det är så att företag anställer oss. Hur jag tacklar flytten får framtiden helt enkelt utvisa.

Sedan gick jag hem och gjorde inget vettigt. Gick på promenad med MP och diskutera hennes nyfunna ragg som jag är tveksamt inställd till då han ingår i snölandskapet.

På kvällen blev det en tur till Andralång, där jag träffade Rolf och co. Sedan Moje, som drack kaffe, på andra lång, what's up with that liksom? Jo han skulle ha en vit månad. Fick även komplimanger från hans vän som tyckte att jag gjort ett enastående jobb på att klippa min lugg rakt.

Det får räcka som beskrivning av gårdagen. Jag funderar lite över vad jag skriver om här. Om jag skriver rätt saker som jag kommer vilja läsa om när jag ska komma ihåg mitt liv. Vilket den här bloggen är till för, men tanke på mitt minne, jag minns aldrig någonting. Jag tror inte jag skriver det jag kommer vilja läsa. Jag finner inte essensen i hur jag uppfattar skeenden i min verkliget. Kanske får bättre grepp om det efter jag skrivit på bloggen ett tag. Vi får väl se.

Vilken dialekt är du hemligt förälskad i, och varför?

Det blev en tur till affären för att sedan gå och möla ner Giffel kanelbullar med Emma och MP iallafall. Vi såg på Biggest Loser och mölade Kanelbullar, iallalfall jag. Oh, the irony att möla kanelbullar och se på Biggest Loser samtidigt. Mitt minne alltså, kommer nästan inte ihåg vad vi ens gjorde där. Vi pratade om hud, vad är värst egentligen, fett eller att släpa hud efter sig? Känns ju nästan lika illa. Varken jag eller Emma hade för övrigt förstått att namnet Biggest Loser var 'Den största tapparen'(om man nu ska direkt översätta), utan vi har tänkt hela den här tiden som Biggest Loser gått på tv att det var 'Den störtsa nollan'. Det medförde ju garv kan man säga, att vi varit så blåsta. Hade väl egentligen inte spekulerat eller lagt märke till detta med tanke på att det är ett ganska meningslöst program, men något geni är man kanske inte.

Sen såg jag ett program om svart hål på 2an. Einsteins relativitetsteori/kvantmekanik. Jag tänkte att jag skulle filosofera om det här på bloggen, men jag orkar nog inte tänka mer fö idag. Då blir man så uppskruvad, och jag ska snart gå och lägga mig då jag ska upp tidigt imorgon. Så det får vara. Påminner mest mig själv att jag kanske ska placera tanken i huvudet imorgon igen.

Har ingenting att ge till någon idag känner jag. Det känns som att jag fylls med bomull och mitt livsnödvändiga blod sipprar ut genom små hål i min hud. Ögonen är tomma och blanka och stirrar ut på omvärlden utan att fyllas av den. Fyller kroppen med mat utan att omfamna någon mättnadskänsla. Borde baka bullar på kanelbullens dag och fyllas av leenden och samhörighet, men huvudet känns för tungt. Låtsas positiv i telefonen och känner en yttersta ansträngande över bara det. Borde gå ut. Kanske ska. Borde.

Tänkte att jag skulle ta upp gamla kurslitteraren ifrån TF. Påbörjade att läsa Kants filosofi, blev uttröttad och gav upp efter 2 sidor. Inte sugen, helt enkelt. Hjärnan känns som mos och funderar lite över varför. Förkylning gör en väl kanske inte speciellt pigg men det är någonting mystiskt över det hela. Magen växer, tinningen värker, totalt mörker och inbillningssjuk.