Begränsade tungor i trollvärlden.
Känner mig fåordig. Som om någon hunnit gripa tag och dra ut mina ord ur mig redan innan jag ens fått formulera mig. Fast ingen kan sätta samman de ord som är nödvändiga på rätt sätt. Meningarna som bildas är inte mina meningar. Någon bildar dem åt mig och forserar dem ut min mun. Endast ögon kommunicerar jag med. Ett desperat försök att mötas på ett annat vis, det enda jag kan. Känner mig inkapabel till att skriva om förflutna händelser som var avsedda att skrivas ner och minnas. Vi är begränsade endast utåt. I hjärtats kammare ligger allt fördolt och bevaras, fast endast minnet av känslan.
Kommentarer
Trackback
